Panik utbröt

Det som bara inte får hända hände idag...

Jag skulle iväg till SATS och träna och kände mig lite allmänt duktig. För att inte komplicera första träningen allt för mycket bestämde jag mig för att ta bilen, trots att jag skulle till Odenplan där det är hopplöst att parkera. Anyways, Jag började packa väskan och Julia höll på att somna så jag skyndade mig lite för att hinna in i bilen för att hon skulle somna där istället. Jag hade glömt låsen till skåpet och barnvagnen så jag var tvungen att gå tillbaka in i huset. Jag låser först bilen eftersom Julia har somnat där och jag inte vill att någon tar henne. Och jag vill inte ta ut henne igen så att hon vaknar heller. Sedan springer jag runt i huset och ut till förrådet för att jaga låsen. Väl ute i bilen igen lägger jag grejorna i bakluckan och stänger. Julia sover. När jag sedan ska öppna min dörr och sätta mig i bilen så hittar jag inte bilnycklarna. Bilen är låst och Julia ligger därinneoch sover, och jag står utanför som ett fån! Jag letar i alla fickor, inne, ute, överallt. Jag måste ha lagt nycklarna i väskan som nu ligger inne i den låsta bilen... Jag har låst in Julia! Hjärtat hoppar till och total Panik utbryter.

Jag gör som jag sett att Jack gör, och räknar till 5 och sedan försöker jag tänka på vad jag ska göra. Hjärnan står stilla, det funkar inte. Jag ringer Tassos som är en klippa i stressade paniksituationer, men han har telefonen avstängd (tränar på SATS vid Stadion). Vad göra?! Hjärnan står helt still!!

Jag ringer förstås min pappa som är uppe i stugan i Sundsvall. Han tycker jag kan ringa en låssmed med biljour, eller 112 om inget annat funkar. Aaah, bra tänker jag. Ringer låssmeder men ingen har tid. Ringer 112 som säger att det finns gott om syre i bilen och att det inte är någon panik! de tycker att jag helt enkelt ska slå sönder en ruta. Jag ringer 118118 och letar nya låssmeder men ingen tillgänglig. Julia ligger fortfarande och sover och det har kanske gått 10 min. En av låssmederna jag pratar med rekomenderar autoassistans service. Jag ringer och de kan komma inom 15 minuter. Skönt. Medan jag väntar på assistansen så springer jag en gång till genom huset och ut till förrådet för att leta nycklarna. Och där i gräset ligger mina bilnycklar!

Julia låg fortfarande och sov och hade inte märkt ett dugg. Hon vaknade och skrattade och allt var som vanligt. Men jag var riktigt svettig efter den pärsen.

Nu ska jag snarast möjligt iväg och göra en extra nyckel till bilen! och programera in telefonnumret till autoassistans i min mobiltelefon!

Sedan gick dagen bättre och bättre. Jag kom iväg och tränade och Julia var på Mini-sats (barnpassning på gymet). Kom i tid till dagis och hämtade en glad Sofia, och vi gick till lekparken och gungade "lika snabbt som blixten". Dessutom, ett kort samtal till min kära vän Cissi som planerar att komma upp till Sthlm en helg snart. Jättekul! Helgen i Eindhoven gav verkligen "hemlängtan" till alla underbara och fantastiska vänner som jag haft turen att samla på mig under de 8 åren i Holland. Men mer om det vid senare tillfälle. Nu ska jag natta barnen...